Gissa vem som är tillbaka i det mammapåsättande huset..

Hej kära dagbok.

Jag inte skrivit i dig på ett tag, men nu känner jag att det är dags igen. Sedan vi träffades sist har jag mest ätit ekologisk korv och tagit långa sarkastiska promenader.

Anledningen till att jag börjar skriva igen är för att åter vill bli en ledstjärna i samhällsdebatten och försöka förändra det politiska klimatet. Jag vill kanalisera allt mitt kreativa överskott som jag inte annars får utlopp för samtidigt som jag håller på att koka över av ideér för att ytterligare förbättra bloggen (vill inte gå in för djupt på vad det är för ideér jag har, men kan ju nämna att jag har funderat på att stjäla en ny stilmall, kanske skriva en artikel om damidrott, ha en tävling som ingen deltar i och eventuellt glorifiera inmundigandet av rusdryck). Som ni kan se har vi en mysig sommar att se fram mot tillsammans.

Sist jag gjorde en nystart så döptes bloggen inofficiellt om till "nya psycho-dad.se" (kom på slogan och design helt själv) - denna gången tänkte jag ta det hela ett steg längre. Mina damer och herrar, tillåt mig presentera....*trumvirvel*... :

Det första ämnet jag tänker behandla på Nya nya psycho-dad.se är något som kallas tjejklassikern.

För någon månad sedan kom min sambo, den jäveln, fram till mig och sa att hon skulle göra tjejklassikern. Jag hade ingen aning om vad detta var, men med herrarnas klassiker i bakhuvudet gav jag mig på en gissning:

-"Ska du städa, diska, stryka och ta den i tvåan på samma dag??" något som verkligen hade blivit en riktig klassiker i mitt tycke. Men ack så fel jag hade, tjej-klassikern är ungefär som killklassikern fast lite mer bögigt. Man ska under ett kalenderår klara av Tjejvasan, Tjejvättern, tjejsimmning i Vansbro och Satmaran (Lidingöloppet). Dessa tävlingarna är öppna enbart för tjejer, men man kräver lika stort erkännande som männen, lika stora medaljer och lika fina diplom - välkommen till feministsverige där det är lika lön för olika arbete.

Hur som i helst, nu i helgen var det "äntligen" dags för första etappen i frugans tjejklassiker - Tjejvättern. Tjejvättern är tjejernas motsvarighet till cykeltävlingen Vättern runt, fast 20 mil kortare. Nu lägger jag inga egentliga värderingar i längden på loppet, för jag själv klarar inte att cykla ett par hundra meter (nykter kanske jag skulle klara lite längre, men är jag nykter tar jag bilen). När jag fick höra att tjejernas lopp var 2/3 kortare än männens började jag direkt fundera på hur det gick till praktiskt att cykla runt en tredjedel av Vättern. Detta var dock så finurligt planerat att i tjejernas Vättern runt så cyklade man inte runt Vättern, man cyklade istället en helt annan sträcka bort från sjön med start och mål i pittoreska Motala. Med pittoresk menar jag förresten liten, sömnig, sketen och tråkig.

Hela vår familj och ett par bekanta med barn hade bokat in oss på en liten camping (eller jag vet inte om det får kallas en camping eftersom det varken fanns toaletter med rinnande vatten eller den obligatoriska minigolfbanan. (På tal om minigolf, när min polare Skn-Najj spelar minigolf så kallas det istället bara golf (eller gamlo-golf)). När vi kom fram så skulle man checka in, men jag hade så jävla ont i magen att jag bara åkte förbi allting och ställde upp bilen med ett bredställ framför bajja-majorna. Flög in på närmaste blå äckliga toalett och samtidigt som den första avföringen lämnade min tarm tände jag en cigg och jag tror fan jag nådde nirvana. När jag flera minuter senare lämnade bajja-majan luktandes en blandning av Marlboro Gold och 40 olika sorters avföring gjorde jag det med ett leende på läpparna.

Planen på resan var att jag och mannen i det andra förhållandet skulle se efter barnen när frunsen cyklade. Till vår hjälp tog vi med oss fyra stycken Nintendo DS, tre flak öl och två liter absinth. Nintendona var egentligen till barnen, men det var så roligt att spela Mario Kart DS att två av barnen konstant fick lämna över sina spel till oss vuxna....

Vi kom upp en dag innan loppet, men vi fick rätt omgående gå och gömma oss i tälten för att undkomma att bli uppätna. 70000 miljarder utsvultna myggor som tidigare bara fått äta på inavlade Motalabönder såg sin chans att äntligen få festa loss på lite renrasigt kvalitetsblod och fyllde den pulserande Östgötiska natten runtomkring vår lägerplats. Camping is king.

Jag har alltid varit

bra på camping.

När vi vaknade upp på tävlingsdagen var alla uppfyllda av spänning och förväntan. Efter en relativt alkoholfri frukost så delade vi upp oss, kvinnorna cyklade in till "centrum" för att hämta ut startnummer och göra sig i ordning för start och dom barnvaktande männen stannade kvar och vaktade baslägret. Tanken var att männen och barnen skulle ta en promenad och sluta upp för att se tjejerna starta. Tyvärr blev vi försenade till starten för att ungarna började gnälla och bråka efter tre meters promenad och när vi nästan äntligen var framme blev jag attackerad av en svan. Så vi missade starten, men istället gick vi till någon café och tog varsin schnitzel med tillhörande starköl. Barnen fick pannkakor och festis.

Sedan hittade vi på massa roliga aktiviteter medan vi väntade på att tjejerna skulle komma i mål. Bland annat rökte vi som borderline (fick upp det som stavningsalternativ till borstbindare, lät roligare), tittade på en nasare som sålde fula tröjor på torget, åt chips, spelade en Mario Kart turnering först till 10 vinster (jag vann) och provade på att ysta ost. Dagen bara flög förbi och plötsligt var det dags att gå till målfållan och möta upp flickorna som nu bara hade 1 mil kvar till mål.

Vi hade inga tvivel på att vår cykelhjältinna, den jäveln, skulle klara det i mål, jag har ju trots allt hållit henne i form hela vintern och vänligt (men bestämt) sänt iväg henne på långa cykelturer till stan för att handla öl och cigg till mig. Men trots detta köpte vi en blå ros vi tänkte överlämna efter målgång för att visa att hon hade varit duktig. När vi stod nere vid målfållan och väntade passerade tusentals tjejer på sina cyklar och jag kom att tänka på hur farligt det var att vara där egentligen. Tusentals fruntimmer på fordon (tack gode gud att det inte var motorfordon) på ett och samma ställe, och där står man helt oskyddad och exponerad, vad som helst kan ju hända.

"Hjälp Cykel-Britt cyklar på mig!"

En annan tanke som slog mig var att 7000 kvinnor som samtidigt lyckats smita från strykjärnet och dammsugaren måste svida rejält för elbolagen? Eller går det jämt ut med tanke på att 7000 män måste använda microvågsugnen på samma dag? Vad vet jag. Man får alla fall hoppas att till nästa år så kan tjejerna tävla från träningscyklar i köket, och sedan kanske jämföra tiderna med varandra på Familjeliv.se eller något?

Min sambo gick i mål på en rätt hyffsad tid för att både vara kvinna och otränad (finns det någon annan sorts kvinna över 20?). Hon pratade senare med en som hade åkt två timmar bättre och säger helt seriöst:
-"Den tiden hade vi också fått om vi inte hade tagit så långa raster". Kvinnlig logik från sin bästa sida.

Stort grattis älskling, nu är det bara tre lopp kvar till din (tjej)klassiker. Du kommer vara så vältränad att dina motjuck kommer limma fast mig i taket.