Tutti-Frutti

Eftersom jag avskyr människor i största allmänhet så brukar jag om möjligt försöka undvika ställen där folk samlas som till exempel städer och säsongs-bundna realisationer. Nu är det inte bättre än så att jag på senare tid har drivits in mot tättbebyggda områden för att klara försörjningen av mig och min familj. Varje dag måste ensamvargen lämna säkerheten i sin rurala lya och åka in till människoriket. One wolf, one city - many problems.

Men allt är faktiskt inte så jävla farligt inne i storstäderna som jag har trott. Vanligtvis så brukar mina fördomar alltid besannas, men när det gäller stadslivet så börjar jag faktiskt vackla lite i min inställning. Visst är det mycket trevligare i enskildheten ute på landet, men uppenbarligen så besitter även städerna en viss charm.

Bland det bästa i städerna, förutom stora affärer som säljer sprit och smarriga hamburgerrestauranger, är att det finns så mycket fina flickor där inne. Gick runt i dag och och för varje vacker flicka man såg så fanns det alltid en som var vackrare och framför allt ännu mer syndigt klädd. Vissa hade så lite kläder att jag var rädd att dom skulle få lunginflammation.

Vid ett tillfälle under dagen mötte jag en trevlig ung dam med otroligt välvuxna charmbollar som dagen till ära hade gjort ett väldigt utmanade klädval (varför skriver du inte bara en slampigt klädd tjej med stora pattar? reds anm.). Nu är jag i ett lyckligt förhållande och tittar inte på andra tjejer, men om jag hade gjort det så skulle jag gissa att hennes behag stack upp ur det vita tighta linnet som två härligt kramgoa mjölkvita lyckokuddar. Hur som helst så när jag passerade denna unga trevliga damen så fick jag en tvångstanke att säga "tutti-frutti", vilket jag också gjorde. Var inte så att det var någon kompis i närheten jag skulle försöka vara rolig inför eller något, det bara flög ur mig.

Blicken jag fick tillbaka var svårtläst. Jag höll kvar ögonkontakten och tyckte att jag kunde utläsa en klar signal av upphetsning i hennes ögon..... eller om det var förakt. Jag är inte så bra på att läsa ögon och just upphetsning och förakt har jag lite svårt att hålla i sär.

Efter en stunds tystnad av upphetsning, eller förakt, skiljdes våra vägar. Som två skepp i natten gick vi åt varsitt håll. Jag var väldigt sugen att vända mig om för att titta om hon spanade in min rumpa, men lyckades stilla min nyfikhet. En varg på jakt har inte tid att drälla över förlorad föda och jakten på nya byten gick vidare - någonstans där ute i staden fanns tre flak med Slots smuggelöl och en delikat thai-buffé (utan happy ending).

 mmmm.... fulöl....*drools*

För er som undrar hur det gick med bussresan i dag så måste jag tyvärr säga att det ändå gick rätt okej. Tog mig fram utan större problem förutom att jag fastnade i en biljettkontroll. Givetvis är buss ingen bra lösning som personaltransporter, men bara man har typ all tid i världen och tillgång till en dusch efteråt så kan jag nog personligen tänka mig att åka buss igen om 20 år eller så.